Fridas blogg

Jag tänkte jag skulle dela ut en Dagens ros. Den går till en man jag inte känner och som jag inte sagt ett ord till och som jag aldrig kommer träffa igen och som jag inte ens kommer ihåg hur han ser ut... Men han förtjänar rosen! Okej, jag ska ta det från början, ska bara hämta vatten... Sådär ja:

Jag var på väg till spårvagnshållplatsen Marklandsgatan när jag ser min spårvagn komma åkande där långt borta i fjärran och jag vet att jag är alldeles för långt bort för att hinna springa till den. Så jag går där och ser hur den närmar sig och jag tänker hela tiden att jag ska springa, men så ändrar jag mig för jag vet att jag inte kommer hinna. Och så kommer det en spårvagn från ett annat håll som också ska till Marklandsgatan och den liksom slinker in mellan min spårvagn och hållplatsen. Jag ser hur min vagn står där och väntar på att den framför ska åka och så tänker jag "nej, fan, nu springer jag!" och så springer jag. Kutar som fan, springer uppför en trappa. Och så där, på gångvägen ovanför trappan går han, mannen jag pratade om innan. Och han ser mig komma springande och tittar på mig, ler och säger "Du hinner!" Och möter hans blick och ler ock rusar vidare med ny kraft. Och hinner!!! Och när jag sätter mig på vagnen känner jag mig självklart trött, men ändå liksom glad. "Du hinner"-mannen uppmuntrade mig verkligen till att hinna! Med bara några få ord gav han mig värsta nya krafter! Det otroligt! Det här låter säkert typ religöst "Jag kände Guds kraft inom mig!" eller nåt, haha... Men alltså, det är faktiskt sant, bara de två orden gjorde jättemycket för mig! Tack, mannen! :D Du får alltså dagens ros, vem du nu är ^^

Haj då folket!

//Frida