Fridas blogg

Idag hade vi ensamble i skolan. Vi fick välja vilken låt vi ville spela, enda kraven var att låten skulle vara skriven av en svensk (fast den får vara på engelska) och att sångerskan skulle vara kvinna. Efter ganska mycket tjäbbel kom vi tillslut fram till "I need some fine wine and you, you need to be nicer" av The Cardigans. Så visade det sig att en annan grupp precis hade sagt till lärarna att de skulle köra den och det var först till kvarn så vi fick ta vårt andra alternativ: "A brand new day" av Lisa Miskovsky. Först var jag lite sur över det, för jag har börjat tröttna lite på den (jag var Miskovsky-fan nummer uno för några år sedan, var typ helt besatt...) men sedan så kom vi på massor av roliga idéer så nu är jag glad över att vi inte fick ta Cardigans-låten. Vi ska börja väldigt lugnt med typ piano, lite bas, några fills på gitarr och softa trummor, sedan drar vi igång med ett "balkan-inspirerat" (det var vad de andra kallade det) komp: typ helt skum bas och gitarrer i baktakt, lite reggae fast mycket snabbare. I mitten ska vi ha ett helt sjukt solo där alla tar percussion-instrument (typ tamburin och sånt) och kör värsta slagverkssolot, medan jag ligger kvar men min sjuka basgång... Det låter kanske helt utflippat... Det är det också xD

Alla grupper fick var även sin Kent-låt som lärarna valt ut. Vår heter Columbus och den sjunger jag på tillsammans med Anna :D. Den är faktiskt riktigt cool, kolla upp den på Youtube eller nåt =).

Om ett tag ska jag dra iväg och repa, nu ska jag plugga. Haj då!

Jag har äntligen lyckats skriva en ny låt. Ok, den är inte riktigt klar än men den kan bli =D
Jag har haft sånt problem med att skriva låtar jättelänge nu, det blir liksom aldrig något, även om jag försöker. Jag har inte alls känt mig så inspirerad. Men nu satte jag ihop en ackordföljd och så blev det faktiskt något och det känns bra för nu vet jag att jag inte är helt oförmögen att skriva låtar längre. Har inte spelat in jättemycket på senaste tiden heller, men gjorde faktiskt klart en väldigt enkel låt med bara piano och sång för några dagar sedan och det var väldigt skönt att få något färdigt. Ibland är det bra med låtar med typ två instrument för ibland kan det vara så tråkigt att bara sitta och lägga på och lägga på och det sakans ändå hela tiden något. Så det kändes också bra. Och då har jag ju börjat skolan igen och där får vi ju spela en hel del så det musikaliska i mig vaknar kanske till liv igen.
Funderar på om jag ska försöka mig på att spela in någon riktigt bra cover av en låt, det skulle vara kul. Frågan är bara vilken och hur jag ska göra den... Det tåls att tänka på.

Har ni tänkt på att jag blivit mycket mer aktiv bloggskrivare nu? Det här är tredje inlägget idag. Tjoho.

Hej! Måste bara säga att alla som inte lyssnat på Bruce Springsteen borde göra det. Han har gjort otroligt många skivor och det finns säkert något som passar alla bland allt han har gjort. Dock har han inte någon metal- eller hiphopskiva. Eller typ soul. Men han har hunnit med 70-tals rocken, 80-tals rocken, 90-tals rocken, akustiskt, amerikanskt folkmusik, coutrey, blues, rockabilly... I alla fall kan man höra tydliga influenser av alla musikstilar. Och jag tycker att han har någon förmåga att aldrig göra samma sak två gånger. Visst har han låtar som likanar varandra, det har alla artister, men de låtar som är helt olika varandra liskom jämnar ut det lika. Det är ganska imponerande tycker jag. Och jag var på en helt fantastisk Bruce-konsert i sommras och jag måste säga att E street band inte är slut, även om det syns att de är gamla och lite slitna. Men de har spelglädjen kvar. Det syns framför allt på Springsteen själv, det märks att han tycker att det han gör är skitkul. Och han är så spontan, det är aldrig samma set-list två dagar i rad. Och han byter alltid flera låtar mot några andra, det är så underbart att se. Så ja, lyssna mer på Bruce, han har mycket att berätta.   

Jag tror jag håller på att bli sjuk.. Eller kanske inte, men i alla fall förkyld. Har hostat hela dagen och igår vaknade jag upp med världens snuva! Och har haft megaont i huvudet både idag och igår och känt mig jättefebrig, blää...

Anyway...

Jag älskar Caesars har jag kommit fram till! Har lyssnat massor på dem det senaste! :D (by the way, jag har säkert stavat det typ "ceasers" eller nåt i något annat inlägg, uräkta min minimala stavmingsförmåga, haha) Caesars är i alla fall ett svenskt band.. ja, det är typ det jag vet om dem, haha. deras största hit är Jerk it out, den har nog alla hört, eller den måste alla ha hört. En annan låt man ska ha hört är Kick you out, en av de bästa låtar som någonsin gjorts, har man inte hört den är man obildad och efterbliven. Oj, förlåt, jag menar inte så, snälla fortsätt läsa! Överge mig inte! hrm..

Här är videon till Jerk it out:

http://www.youtube.com/watch?v=i4h9HBn8Q60

hoppas att det funkar... försöker hitta en annan låt också. Men jag kan i alla fall lägga till någon av deras album på listan över skivor jag måste ha..  undrar om pappa har något av dem. Måste kolla det sen.

Candy Kane:

http://www.youtube.com/watch?v=ZWgdWPHKcjk

Titta extra noga när den där killen sågar igenom väggen! Sångarens ansiktsuttryck är hel underbart!

Kick out out!!!! Yes, jag hittade! (var inte så svårt, men bry er inte om det nu!):

http://www.youtube.com/watch?v=b8mk2pyzgzg&feature=related

Okej, en till. (bara en, måste försöka hålla mig...) Fun and games, en jättemysig låt, som jag älskar!:

http://www.youtube.com/watch?v=vq1Mr6atFNw&NR=1

Haha, har inte sett videon till den förrut! Det var ju jättesöt, haha. Gud vad jag verkar ha snöat in mig på "jättesöt" och "jättemysigt" och sånna ord... aaah! bäst att skaka dem av sig *skakar dem av sig* ååh, jag är så skum idag, förlåt mig :p

Nu ska jag äta nåt och sen ska jag vara duktig och gå och lägga mig! Kanske.. :p

//Frida

Idag missade jag precis den fantastiska underbara fiskpuddingen på lunchen. Den tog slut... Jag vet inte om det var någon förlust i och för sig, men den kan ha varit godare än "kebab-pytten" (typ pytt-i-panna, de tror att de hittar på något roligt och gott och anorlunda när de lägger i tort kebabkött) och någon slabbig soppa som vi annars hade att välja på...

Snart ska jag gå iväg och repa med bandet, håller tummarna för att det ska gå bra. Det har varit lite segt senaste tiden. Snart ska vi ha spelning, 31 maj, eller vi har anmält oss... Hoppas att vi får vara med. Spelningen är utomhus och det är alltid kul.

Som den wannabe-skivsamlare jag är (haha) har jag gjort en lista på skivor jag vill ha (eller som jag vill köpa):
Lily Allen "Alright, still" blev förvånad när jag upptäkte hur mycket jag gillar hennes musik, det är inte riktigt min stil. Men det är omöjligt att inte gilla Lily Allen tycker jag..
Pernilla Andersson "Baby blue" lyssnade på henne idag när jag satt på spårvagnen och kom på att jag måste ha den skivan. Pernilla Andersson är en svensk singer/songwriter som borde få mer uppmärksamhet, hon gör bra och egna låtar.
The Killers "Hot fuss" och Sam's town" The Killers är ett sånt band som har några låtar man älskar och några man älskar lite mindre. Ibland tar de sämre låtarna överhanden och man vill inte lyssna, men här är det tvärt om. Jag måste ha de här skivorna till min samling.
Vad som helst med Thin Lizzy har några skivor redan, men det finns mååånga kvar. Thin Lizzy är ett 70-tals band som gör grymt bra musik. Lyssna!!!
Kent "Vapen och ammunition" jag har haft svårt för Kent länge, men ändrat mig mer och mer. Den här skivan har några riktigt bra låtar som jag måste ha!! 

Det får nog räcka för tillfället... Om någon vänlig själ där ute vill ge dessa skivor till mig får de gärna göra det. Annars är det önskelistan som gäller. Fyllde år 5 mars så jag måste vänta till jul -.- äsch får säkert råd med att köpa dem någon dag... 

Nu sitter jag här och världen snurrar och jag är i stort behov av lypsyl... Jag har sjukanmält mig idag eftersom jag känner mig helt genom febrig och yr. Fast enligt febertermometern så är jag frisk som en nötkärna och har ingen feber över huvud taget... Skumt tycker jag.

I alla fall, när jag ändå är hemma kan jag ju lika gärna blogga lite. Jag tänkte skriva om det jag har lovat att jag ska skriva om, musik. Så här kommer några rader om The Raconteurs nya skiva. The Raconteurs är ett amerikanskt band med sångaren och gitarristen Jack White (från mitt absoluta favoritband The White Stripes) och singer/songwritern Brendan Benson i spetsen. Med sig har dem Jack Lawrence på bas och Patrick Keeler på trummor, båda från bandet The Greenhorns. De är ganska nya som band, har släppt en tidigare skiva "Broken Boy Soldiers", men de är inte nya som musiker. Alla är verkligen apduktiga. Folk kallar dem Jack Whites "superband" och säger att White Stipres är mycket bättre och mer spännande. Jag älskar ju White Stripes, men det finns inga fel med Raconteurs över huvud taget! Inga alls! Så sluta tracka ner på dem, bara för att de vågar göra annat! Så nu var det sagt..

I alla fall, det nya albumet heter "Consolers of the Lonely" och singeln heter "Salute your Solution". Video är ganska tråkig, men rätt cool. Ni kan se den på youtube, om ni vill, sök bara på the raconteurs så kommer den upp. Jag skulle lägga upp en länk om jag bara inte var så himla oteknisk och viste hur man gjorde. Låten i sig är medryckande, man vill hoppa runt och dansa, dras med ner i ett träsk av häfiga gitarr-riff, skrikig sång och distad bas (me like!!! ^^). White och Benson delar på sången, vilket de gör alldeles perfekt. Jacks hesa, övermänsligt ljusa röst passar perfekt och Brendans mer mjuka singer/songwriter-stämma låter oväntat jättecoolt ihop med allt annat. 

Inledande låten "Consoler of the Lonley" är väldigt udda med en tempoväxling som chockar en.  Jag har lite olika tankar om den låten, ibland är den jättebra, ibland är den nästan tråkig. Efter den följer "Salute you Solution" och sedan de mer akustiksa "You don't understand me", "Old enough" och "The switch and the spur", varav den sistnämnda har ett häftigt blås-arrangemang. När det nästan har blivit lite väl långsamt tar "Hold up" fart där säkert tio röster vrålar "Hold up, hold up, hold up" och gitarrerna skriker. Dessutom använder sig Jack White av sitt "wooo"-skrik som han brukar använda med White Stripes och som jag ääääälskar!! "Top Yourself" har en häftig slidegitarr och en medryckande melodi. "Many shades of black" är en sångkrävande låt som Benson klarar fantastiskt bra (och blåsinstrumenten är tillbaka!!), precis som White klarar nästa låt, "Five on the five" utmärkt. Det är så konstigt, båda har så olika röster, men ibland kan man inte hålla isär dem, jag får ibland tänka "vem är det som sjunger nu?", förvirrande :S. "Five on the five" är nog den låten som påminner mest om White Stirpes. Den är lite skumt skulle jag vilja säga. Normalt vill man ju att refrängen ska vara låtens höjdpunkt, men jag tycker att verserna och mellanspelen har mer tempo än refrängen. Det blir lite konstigt i början, men sedan vänjer man sig. 

Okej, jag ska inte gå igenom alla låtar i detalj... men jag kan fortsätta lite kort i alla fall. "Attention" kommer sen, en av mina favoriter på hela skivan, speciellt sticket. Gitarr-riffet under rerfängen är inte heller det sämsta. Förljande tre låtar, "Pull this blandet off", "Rich kid blues" (den enda covern på skivan) och "These stones will shout" är nog de låtar jag lysnat på mest. De två första är helt enkelt sega och "These stones..." är i och för sig cool, men jag hoppar ofta över den för att komma till sista låten, "Carolina Drama" som är en underbar låt som har allt, melodi, text och arr, allt är perfekt. Den berättar en historia om Billy som hamnar i bråk med hans mammas pojkvän (som är "a triple looser" och har "a druk temper that is easy to loose, thank god he doesn't own a gun", jag älskar Jack White och hur han beskriver människor i sina texter) när pojkvännen försöker ha ihjäl Billys biologiska pappa... Billy dödar pojkvännen genom att kasta en mjölkflaska i huvudet på honom och vi lämnas utan att få veta vad som händer sedan och med en fråga i huvudet: "Vem var mjölkbudet som lämnade flaksan?" det är såndana saker man aldrig får veta... :p

Oj, nu har jag skrivit väldigt mycket, men jag vill bara tillägga att Consolers of the Lonley är ett suveränt album som är svårt att sluta lyssna till det när man väl har börjat. Köp det! Det är värt pengarna tycker jag :D Favoriterna "Salute your solution", "Attention" och "Carolina Drama" är låtar man måste höra, det är bara så, men låtarna hör liksom ihop med hela albumet, man måste höra alla låtar. 

Så lovar ni nu alla barn att ni gå och köper Consolers of the Lonley direkt efter att ni läst klart? Lova! LOVA!! Bra. Ni kan gå nu. Känn er fria att kommentera......